Ventilationens uppgift är historiskt sett till för att hålla takytan tillräckligt kall för att förhindra snösmältning. Numera behövs ingen ventilation av det skället. Nu ventileras vinden för att hålla eventuell fukt borta. Om fukt kommer in skall den också kunna föras bort så att materialen kan torka. Ventilationens funktion är emellertid inte enbart positiv. Ventilationen tillför under vissa förhållanden mer fukt än vad som förs bort. Det kan därför diskuteras om den ventilationsarea som används är motiverad. Inneluften är alltid fuktigare än uteluften ! På grund av att: vi duschar, lagar mat, vattnar krukväxter, m.m. Fuktskador uppstår på vinden när det är: övertryck inne, fuktigare inne än ute, otätheter i bjälklaget.

Läs mer i SP broschyr PDF-fil 250Kb

Otätheter i vindsbjälklaget medför att fuktig inomhusluft kan tränga upp på kallvinden. Om det lufttäta skiktet är fullgott, blir det inte några fuktmängder av betydelse som tränger upp på kallvinden. Det behövs emellertid någon ventilering för att driva bort sådan ev. fukt samt för uttorkning av byggfukt. Man bör beakta att alltför stora mängder ventilationsluft under vintersäsongen själv kan ge upphov till kraftig nedfuktning av undertaket antingen detta består av en inbrädning, en plastfolie eller boardskivor. Samma gäller plåttak av t ex trapetskorrugerad plåt, som för att förhindra droppbildning kan förses med en fuktmagasinerande beläggning på undersidan.
Dessa omständigheter leder till slutsatsen att ventilationen ej bör vara alltför kraftig under vinterhalvåret om man vill förhindra för stor nedfuktning av undertaket och svåra fuktskador. Innan man minskar ventilationen genom att vid självdragventilation minska areorna hos ventilationsöppningarna, bör man först ha förvissat sig om att byggfukten är uttorkad. Det är naturligtvis också nödvändigt att taktäckningen är regntät. Möjligheten till inspektion av kallvinden har stor betydelse för att man i tid skall kunna upptäcka läckage.

Ingemar Samuelsson, SP Skriver följande i en artikel i Bygg o Teknik nr 2/00; " I ett väl isolerat tak utan tillförsel av fukt, dvs. i ett tak som är såväl vattentätt som ångtätt och luftätt, är ventilationen mer till nackdel än fördel. Ventilationsluften tillför istället fukt som kan kondensera inne i taket under klara, kalla nätter. Ett oventilerat tak där det inte tillförs någon fukt är torrare än ett ventilerat. Undersökningarna visar också att i de fall ventilationen verkligen behövs för att torka ut en fuktskada räcker flödet helt enkelt inte till. Luften är för kall för att kunna bära den fuktmängd som krävs för att hålla taket torrt. Orsaken till att den låga temperaturen på ventilationsluften är den kraftiga värmeisoleringen i taket som innebär att luftspalten inte värms inifrån.
Vilken funktion har ventilationen? Det finns en utbredd tro att ventilationens uppgift är att föra bort fukt men historiskt sett har uppgiften varit en helt annan åtminstone i branta, ventilerade tak. Det är till viss del rätt att ventilationen ska säkerställa att taket är torrt, en begränsad mängd fukt i taket ska kunna torka ut innan skador kan ske. Normalt ska det emellertid inte ske någon fukttillförsel till taket. Bara om man misslyckas till exempel med tätheten mot regn eller tätheten mot tillförsel av fuktig inneluft kommer det att läcka in vatten eller kondensera fuktig luft och denna fukt behöver ledas bort eller torka ut. Men hur mycket sådan tillförsel av fukt ska man acceptera utan att skador uppstår? Ja egentligen kan man inte acceptera någon tillförsel alls i varje fall inte under vintern. Med dagens väl isolerade tak kommer luftspalten/vinden att ha ungefär samma temperatur som uteluften. Det innebär att ventilationsluften knappt kan föra bort någon fukt hur mycket man än ventilerar. Sommartid är det annorlunda. Då är taket varmt och även relativt måttligt ventilation kan föra bort stora mängder fukt."

Lars-Erik Larsson från Chalmers tekniska högskola säger: "Ett oventilerat vindsutrymme där inga "yttre" fuktkällor förekommer erhåller ett medelklimat som är betydligt gynnsammare än klimatet i ett ventilerat vindsutrymme. Detta gäller speciellt under perioder då utomhusklimatet varierar mellan kalla och fuktiga nätter och varma dagar. I ett kallt vindsutrymme över ett väl isolerat bjälklag blir temperaturen låg och RF hög under vinden. Under långa perioder kan förhållandena vara gynnsamma för fukt och mögelpåväxt. Vill man minska risken för påväxt på grund av att vinden får ett klimat som liknar uteförhållandena och vill man också minska risken för skador av regnläckage eller konvektion bör vindsutrymmet värmas.
Resultat från studier visar:
- att det i en oventilerad vind blir torrare samt att RF blir betydligt jämnare under perioder med kraftiga växlingar i uteklimatet. Höga toppar i RF till följd av snabba temperaturvariationer jämnas ut. Vill man dessutom helt undvika fuktskador av inifrån kommande fukt bör följande gälla:
- vindsbjälklaget skall vara lufttätt,
- det skall råda invändigt undertryck.

Lars Olsson från SP. skriver i Bygg o Teknik nr 2/01 " - Oventilerat parallelltak med ånggenomsläppligt underlagstak (Tyvek Pro) uppvisar en god säkerhet mot fuktskador. Trots att konstruktionen under laboratorieförhållanden blivit utsatt för fuktkonvektion, kondens och vattenläckage har det inte skett några skador. Vidare visar undersökningen att det blir lägre fukttillstånd i konstruktionen med cellulosaisolering än med mineralullsisolering, detta på grund av att cellulosaisoleringen är lufttätare. Tio olika konstruktioner har varit utsatta för fuktdiffusion, fuktkonvektion, utvändig kondens, temperaturvariationer, vattenläckage med mera i en klimatkammare under tre månader. De mest intressanta skillnaderna har framkommit genom att jämföra fuktförhållandena i;
- oventilerade gentemot ventilerade parallelltak,
- cellulosaisolerade gentemot mineralullsisolerade parallelltak,
- parallelltak med invändigt "tät skikt" gentemot öppet skikt.

- Det mest gynnsamma utförandet visade sig vara det med cellulosaisolering."
"- Konstruktioner med cellulosa har i undersökningen visat lägre fukttillstånd än mineralull. Anledningen kan vara att cellulosaisolering är lufttätare vilket innebär att materialet försvårar fuktkonvektionen. Dessutom är materialet hygroskopiskt vilket innebär att fuktsvängningarna dämpas och medverkar till lägre fuktnivåtoppar."
"- Ju mer diffusionsöppen konstruktionens yttre del är desto lättare har konstruktionen att torka ut under förutsättning att insidan är tät."
"- Då ett ångöppet och vattentätt underlagstak (till exempel Tyvek Pro) andvänds behövs ingen ventilationsspalt. Vidare kan det vara fördelaktigt att använda cellulosaisolering framför mineralullsisolering därför att cellulosaisoleringen är ett betydligt lufttätare material."
"- Tillfälliga vattenläckage från nederbörd kan förekomma och ett troligt scenario är att om det förekommer små vattenläckage i cellulosaisolering så vållar det ett lokalt problem (i yttre delen av konstruktionen) medan samma vattenläckage i ett tak med mineralullsisolering kan medföra ett mera utspritt problem.
Ett vattenläckage i en takkonstruktion med mineralullsisolering skulle å andra sidan vid rätt förutsättningar kunna uppdagas fortare i jämförelse med cellulosaisolering beroende på att läckagevattnet rinner rakt igenom men då krävs det också att insidans tätskikt har otätheter så att vattnet kan rinna rakt igenom."

Eftersom viss risk för fukttillförsel till vinden ändå alltid finns t ex av inbyggd fukt, läckage av regnvatten utifrån eller konvektion vid tillfälligt invändigt övertryck kan man inte utan vidare rekommendera att vinden utförs oventilerad. En viss luftväxling bör enligt vår mening alltid finnas på vinden för säkerhets skull. Omfattningen av denna luftväxling kan dock diskuteras. Sannolikt räcker det med relativt måttlig ventilation t ex någon eller några gavelventiler.